Imorgon är det dags för Zebbe att ta sej ut på sjön. Tillsammans med sin assistent T, så ska de äta en god middag, bo i en fin hytt och äta god frukost.

Assistent T har dessutom varit på semester, så denna dag blir första gången de ses igen på några veckor.

Zebbe längtar så.

Han vann resan i början av juni, så väntan har varit lång.

De ska även bada i bubbelpool och "ragga brudar", åtminstonde så busar jag och Thomas med Zebbe om att de måste gör det.. Zebbe bara skrattar och säger -Aldrig!!! Jag och T ska vara själva!!!

Nåja, helt själva kommer de inte att vara. Några hytter ifrån, kommer Zebbes pappa och Zebbes storasyster att finnas. Men mest som en backup, då Zebbe inte ens klarar att sova i Felicias rum här hemma. Det vore ju trist om Zebbe inte vågade sova ensam med sin assistent och hela resan blir förstörd pga det..

Så nu finns möjligheten iallefall att Zebbe kan få sova i samma hytt som sin pappa. Men de skulle göra allt för att det inte ska bli så.

Zebbe har också sagt att han vill vara själv med sin assistent, eftersom det är de som vunnit resan. Zebbes pappa har lovat att han och systern inte ska hänga för mycket med dem under resan.

Jag hoppas de får en skön resa

// Mia, Zebbes mamma

 

Mia

20 augusti 2010 18:00

Åh vad kul.. Där skulle man ju velat vara assistent ;-)
Hoppas att det går bra nu att sova med assistenten i hytt, tror Zebbe skulle växa nån dm då om han klarar det :-)
Klart han skall ragga tjejer men det kan man ju inte avslöja för morsan ;-)

Kram Mia

http://nattmia.blogspot.com

 

Budda

21 augusti 2010 19:32

Det låter underbart! Hoppas allt går bra för dem. Kul att läsa!

Tankar från Budda

http://www.budda.bloggplatsen.se

 

Orchid/Ingegerd

22 augusti 2010 09:55

Vilken stolt kille du kommer få hem! Jag unnar honom verkligen stora äventyr!
Kram på er alla!

http://kidsandorchids.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jäkligt dåligt med uppdateringar här har jag märkt. Men saker har hänt under dessa tre månader och jag har prioriterat det. Vad har hänt sen sist då? Otroligt mycket och allt får inte plats i ett inlägg. Behovet av att få skriva har åter väckts t...

Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...

Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...

Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...

Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...