Direktlänk till inlägg 7 september 2016
Idag är det wdad. En dag som väldigt få känner till. Över hela världen uppmärksammas sjukdomen på olika sätt.
I Sverige har det inte blivit så stort men jag hoppas att det kommer att växa för varje år.
Jag själv jobbar med mej själv att våga köpa en ballong. Visst är det märkligt. En röd liten ballong... Att det kan Vara så svårt att köpa en. Jag var på väg förra året, likaså i år. Men så kom spärren.
Nästa år... Jag gör det nästa år.
Zebbe har senaste veckan varit hängig. Han har inte alls mått dåligt egentligen, men all kraft och ork har varit borta. Jag kan ana att det har med vår flytt att göra. Vi tar en dag i taget.
Jag hittade en blogg idag som handlar om en familj som också drabbats av dmd.
http://endagitaget-med-dmd.bloggplatsen.se
En väldigt fin blogg. Gå gärna in och läs den.
/ Mia, Zebbes mamma
Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...
Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...
Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...
Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...
När du ser Zebbe, så tror du att du ser en fullt frisk 11 årig kille. En lekfull, glad kille som kanske är något långsam och klumpig när han springer.
En kille som bryr sej om andra och sprider stor glädje omkring sej.
Att hans muskler sakta bryts ned. Att han inte längre kan äta. Att han på nätterna ligger vaken, full av tankar kring hans sjukdom. Det syns inte.
Vår vardag är fylld av besök, möten och planering. Vi lever vårt liv med personlig assistans under dygnets alla timmar.
Välkommen hit och följ vårt liv, vår kamp mot tiden.
Fotograf - Bilder på Zebbe mfl