Kära Frille

När vi såg annonsen på internet, att du hade fötts. Då kände både din husse och  jag att du var vår. Det hängde bara på om jag tålde dej. Det var nog många i vår umgängeskrets som tyckte vi var knasiga som skaffade dej. Men vi har inte ångrat det så många gånger.. Någon gång har väl hänt när du var mindre, när du tuggat sönder 3 par skor för oss på några få dagar.. att du inte var så önskvärd längre. Tills vi kom på att om vi ställer upp skorna i skostället, då åt du dem inte. Då blev vi tacksamma istället för att du krävt av oss att vi ska ha ordning.

För det är så med dej, lilla yrväder, att om vi inte plockar undan efter oss och håller fint omkring oss, då visar du oss genom att tugga sönder saker vad som ligger på fel plats. Underbart... tror jag.. 

När du kom till vår familj, så nådde du knappt med nosen över vårt staket.. I år fick vi bygga nytt staket för att du och din polare Theodor inte ska rymma ihop över staketet. Men idag gjorde du ett försök till att hoppa över. Kan jag förstå, eftersom tiken på andra sidan staketet var rätt fräsch.. Som tur var så var din husse på vakt där ute på verandan och tog in dej. Och nej det är samma regler för dej som för barnen.. Piper man och gnäller så får man inte som man vill.. tillslut förstod du att det hjälper inte att stå med nosen tryckt mot verandadörren och gnälla. Matte och husse faller inte för sådant.

Vi har länge tänkt på att låta dej få jobba med sådant du är bra på. Dvs att känna av andra människors behov. När Tindra 4 månader sitter på verandan så gör du ditt bästa att ligga så platt på rygg som möjligt och inte en enda gång har du blivit upphetsad i hennes närvaro. Annat är det med mej.. Måste du varenda morgon använda mej som höjdhopps-hinder?? Du kommer aldrig att lyckas hoppa över mitt huvud.. när ska du lära dej det?? Du måste också förstå att matte inte är rolig och kul på morgonen.. ta leken istället när hon kommer hem ifrån skolan.

Genom denna blogg har du fått så många tips och goda råd om hur du ska kunna nå dina mål här i livet. Ikväll läste jag mailen och där hade en jättegullig tjej som heter Cilla, svarat på mitt mail om att hennes elever gärna får låna dej som övningsobjekt. Hon skulle kolla om någon elev var intresserad av att träna dej. Hur det ska gå till och vad det kostar vet jag ännu inte.. men hur som helst så kommer det att vara värt det. Tänk om jag kan få ta med dej till min blivande arbetsplats och låta dej få göra fler människor glada, än bara vår familj...

Frille, du är och förblir vår knäppaste, roligaste och snyggaste hund någonsin... Vi älskar dej och vi hoppas att du kommer att få hjälp med att finslipa dina underbara kunskaper som du naturligt har i dej.. Vi håller tummarna..

Kram från Mia, din matte

 

Katarina

24 augusti 2010 20:57

Underbart att du fått svar av Cilla nu! Hon är genomtrevlig och supergo! Det där kommer bli kanon!
Många utropstecken blev det, men det var det värt!
Kram på er och speciellt till Frille.

http://endastgossar.bloggplatsen.se

 

Budda

28 augusti 2010 07:58

Åh så fint skrivet, jag blev så rörd.
Jag som älskar djur. Kul att läsa.

Glas Zebbes resa blev lyckad.

Lycka till på resan.
Från Budda

http://wwww.budda.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jäkligt dåligt med uppdateringar här har jag märkt. Men saker har hänt under dessa tre månader och jag har prioriterat det. Vad har hänt sen sist då? Otroligt mycket och allt får inte plats i ett inlägg. Behovet av att få skriva har åter väckts t...

Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...

Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...

Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...

Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...