Mellan lördag och söndag så var både jag och Thomas iväg på var sitt håll. Jag i skövde hos min underbara vän. En vän som jag verkligen inte skulle klara mej utan. Thomas åkte iväg på en härlig kryssning med en utav sina vänner. Vad händer då?? Jo, Frille, hunden, fick lämnas bort. Men det var en väldigt lycklig kille som fick "passa" sin hund.

Zebbe är hos sin pappa nu under några helger och även nu under höstlovet. Hans pappa sa att det var okej att Frille var hos dem lör - sön. Zebbe har varit överlycklig och Frille verkar ha haft det superbra där.

Någonstans inombords så hoppas jag att det blir Frille som blir en extra stöttepelare åt Zebbe, som han kan ha med sej överallt. Zebbes pappa berättde att han bett Frille ligga ner en gång, varpå Frille bara tittat på honom. Då hade Zebbe gått fram till Frille och sa bara ordet ligg. Frille la sej på en gång. Underbart...

Under natten hade Frille börjat vanka av och an i lägenheten, så Zebbes pappa gick upp och flyttade den tilltänkta sovplatsen still en plats där Frille såg Zebbe.. Då la Frille sej ned och somnade lugnt och fint.

Att Zebbe och Frille har en speciell relation här hemma, det har jag vetat om länge. Men det var skönt att få höra att den fungerar även på andra ställen.

// Mia, Zebbes mamma

 

Mia

2 november 2010 02:11

Vad skönt att få komma iväg till god vän, det kan man behöva.. Laddade batterier är ju aldrig fel..

Härligt att läsa om Frille och Zebbe och deras relation..

Kram Mia

http://nattmia.blogspot.com

 

Madde

2 november 2010 14:23

Låter underbart med Frille och Zebbe! Vad skönt för er att bara få rå om er själva en stund. Idag har det varit vaccination och nu gäller bad för Liam.

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jäkligt dåligt med uppdateringar här har jag märkt. Men saker har hänt under dessa tre månader och jag har prioriterat det. Vad har hänt sen sist då? Otroligt mycket och allt får inte plats i ett inlägg. Behovet av att få skriva har åter väckts t...

Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...

Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...

Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...

Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...