Igår kväll när jag lagt mej så kom jag på vad jag hade tänkt att göra innan flytten.. Vaccinera Zebbe mot influensan... Men det blev aldrig av. Och med tanke på att han dessutom skulle börja i en ny skola, med nya vänner, nya virusar, så borde jag ha engagerat mej mer i det...

Så igår kväll började det.. snorig och hostig, svårt att somna, svårt att sova under natten. Grät i morse.. osv osv..

Ja, vi får se hur länge det håller på.. Om det är influensa eller en helt vanlig normal förkylning..

/ Mia, Zebbes mamma

 

Lena

20 november 2011 07:20

Vad kul att höra att det går bra för er efter flytten :-)
Själv är vi också i flytt tankar men inte så långt bort som ni utan inom kommunen. Men ibland undra man ju inte om man skulle flytta till en mindre ort.

Zebbes mamma

23 november 2011 20:39

Hej Lena :)

Ja, vi funderade också på att stanna inom samma kommun, men kände att vi verkligen behövde en helt ny start.. på allt... Vi valde att flytta till en mindre ort, ca 20 000 mindre invånare. Så skillnaden är inte så stor på så sätt. Allt finns här och inom ett lagom avstånd. Det som är skillnaden, är att det inte finns ngt storstads-syndrom här. Stressen är borta, lugnet är närvarande. Huvudsaken är att ni själva blir nöjda med flytten, vart den sen blir, spelar nog mindre roll... :)

Lycka till med er flytt och berätta gärna hur det gick :)

/ Mia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jäkligt dåligt med uppdateringar här har jag märkt. Men saker har hänt under dessa tre månader och jag har prioriterat det. Vad har hänt sen sist då? Otroligt mycket och allt får inte plats i ett inlägg. Behovet av att få skriva har åter väckts t...

Jag fick drömjobbet för ett tag sedan. En fast anställning på sjukhuset. Jag var så lycklig. Äntligen skulle jag göra det alla sagt åt mej genom åren. Bara för att Zebbe har en sjukdom så måste du leva på med ditt egna liv. Jag är utåt sett en jä...

Året började med att lära oss nya andningshjälpmedel. Straxt innan julen förra året så fick Zebbe både ångmaskin och hostmaskin. Under ett besök på barnavdelningen på sjukhuset så bröt Zebbe ihop totalt. Hans underbara sjuksköterska gick in till ...

Snart har ytterligare ett år gått på vår resa. I jan är det 9 år sedan jag fick reda på att Zebbe hade duchennes muskeldystrofi. Just där och då trodde jag aldrig att jag skulle få något som skulle kunna kallas ett normalt liv. Jag var helt i...

Jag sitter nu i ett mörkt rum och nattar Zebbes yngsta lillebror. Känslorna börjar komma. Vad hände idag? Varför? Vad gjorde de? Varför reagerade jag som jag gjorde? Frågorna blir många när dagen man bävat för, tillslut är över och allt gick br...